Andningsmuskulaturen behöver tränas för att fungera optimalt. Låter det konstigt? Kanske tänker du att det är ju en funktion som sköter sig självt.
Andningsmuskulaturen behöver tränas för att fungera optimalt. Låter det konstigt? Kanske tänker du att det är ju en funktion som sköter sig självt. Inte behöver den tränas.
Men faktum är att du behöver träna din andningsmuskulatur för att du ska kunna ha en funktionell andning genom hela livet. Kanske har du någon gång iakttagit ett spädbarn som sover. Bröstkorgen hos ett spädbarn är mjuk och rör sig i alla riktningar: framåt, bakåt och ut åt sidorna. Ju äldre du blir desto stelare blir du då brosket i revbensbågarna blir hårdare (förbenas). Andningsmuskler som inte används kommer med tiden att bli stela och göra att ditt andningsmönster förändras, vilket kan göra att du till exempel upplever att du har mindre energi, har svårt att andas djupa andetag och du kan uppleva hjärtflimmer.
Vilka är då dina andningsmuskler?
Den absolut viktigaste andningsmuskeln är diafragma. Den kan sägas dela överkroppen i två delar, en övre och en undre. Diafragma är alltså en horisontell muskel som sitter fäst vid den nedre revbensbågen. Japp! Runt hela bröstkorgen. Ovanför den sitter dina lungor och ditt hjärta. Under finns alla bukens organ.
Diafragman är kupolformad i avslappnat tillstånd. När du andas in rör sig diafragma neråt och pressar blandat samman organen i magen och buken. Det är därför som du kan uppleva att magen rör sig utåt när du andas in. Inte för att du andas med magen. Inandningen är alltså en nedåtgående rörelse i kroppen som skapas när diafragma drar i lungsäcken. När du andas ut slappnar diafragma av och återgår till sitt ursprungsläge. Utandningen är därför en uppåtgående rörelse.
Därtill kommer de näst viktigaste andningsmusklerna, interkostalerna. Detta är små muskler som sitter mellan varje revben. Interkostalerna sitter i tre diagonala lager. Deras uppgift är att hjälpa till att vidga bröstkorgen utåt. Rörlighet i bröstkorgen är därför en viktig ingrediens för att funktionellt andetag. Särskilt viktigt för att få andetaget att gå bak till ryggen. Ett område som det ofta skapas spänningar i.
Utöver dessa primära andningsmusklerna finns det fler som bistår kroppen vid andningen. När du till exempel blir andfådd och måste andas djupare för att få in tillräckligt med syre börjar vissa muskler i nacken, halsen och vid skulderbladen att hjälpa till. Dessa muskler är trapezius, sternocleidomastoideus samt scalenius. Dessa muskler, som inte är till för att andas kontinuerligt, blir lätt överansträngda och kan ge dig problem med spänningar och värk i nacke, axlar och runt skulderbladen.
Men det är intressant att andningen kan kopplas till många (i stort sett alla) andra av kroppens muskler. Om du saknar styrka och stabilitet i kroppen i övrigt har du svårt att använda andningsmusklerna på ett korrekt sätt. Några av de muskler som bidrar till stabilitet är de tvärgående och sneda bukmusklerna.
Jag hjälper dig med som lever med ANDNÖD eller STRESS att andas friare och finna inre lugn – allt genom kraften i ditt egna andetag.
Vill du jobba med mig? Kontakta mig på info@rofylltrum.se så bokar vi en tid. Och du, jag jobbar även online.
Kategorier: : Andning