Jag - yogaläraren

När jag läser Siddhartha av Herman Hesse slås jag av de likheter som finns mellan det sätt Siddhartha utvecklas genom möten med människor och det budskap som författaren Kay Pollack för fram – att växa genom möten. Pollack skriver att ”Jag har något att lära av varje människa jag möter.” och att ”Det som sker just nu, det sker för att jag har något att lära mig.” Hans resonemang handlar om att jag kan lära mig något om mig själv när jag möter andra i det ögonblick när mötet sker, om jag vågar se och lyssna till mig själv.

Precis så tänker jag om den resa som Siddhartha gör, i varje möte med de människor som han ser som lärare tar han med sig kunskap om det han upplevt, men samtidigt en visdom om sig själv. Han har lärt känna sig själv på ett djupare plan. De han möter på sin resa blir som medresenärer eller följeslagare. Hans visdom kommer av att han själv har upplevt, varit en del av något. Han är sin egen lärare. Det är vad han gör av, hur han tolkar eller upplever det han möter som han lär sig av. Siddhartha beskriver detta själv i sitt samtal med Gotama:

”It has come to you in the course of your own search, on your own path, through thoughts, through mediation, through realization, through enlightenment. It has not come to you by means of teachings! And – so are my thoughts, oh exalted one, - nobody will partake in salvation through teachings! You will not be able to convey and share with anyone, oh venerable one, in words or through teachings what has happened to you in the hour of enlightenment!”
- ur Siddharta av Herman Hesse (2012)

Jag är själv en sökare på det sätt att jag ständigt är nyfiken, vill veta och vill förstå. Detta har gjort att jag en stor del av mitt liv har befunnit mig i huvudet, i tankarna – i ständig rörelse och därmed har mitt liv till stora delar befunnit sig i yang. När jag läser Siddhartha slås jag därför av Gotamas ord ”Be wary of too much wisdom!”. Jag börjar reflektera över varför jag tänker så mycket som jag gör, jag känner efter i kroppen och känner en knut. För mig är detta tung lärdom, om mig själv.

Hur påverkar då detta mig i min roll som yoga-lärare? Nyligen läste jag ett citat av kampsportsexperten Bruce Lee som för mig beskrev hur jag ser på mig själv som yoga-lärare:

A teacher, a really good sense, is never a giver of "truth"; he is a guide, a pointer to the truth that the student must discover for himself. A good teacher, therefore, studies each student individually and encourages the student to explore himself, bothe internally and externally, until, ultimately, the student is integrated with his being.
- Bruce Lee (1971)

Det är inte så att jag försöker dra paralleller mellan kampsport och yoga, inte alls, men de ord som Bruce Lee skriver säger något om hur en kan betrakta sig själv. Då yin yoga omfamnar medveten närvaro och att en ska se inåt och lyssna till sin egen kropp och sitt eget sinne visar precis som citatet att jag kan inte lära någon annan människa yin yoga, meditation eller medveten närvaro. Däremot kan jag dela med mig av yin yoga och vägleda människor i deras eget sökande. Alla människor behöver söka, hitta och uppleva sin egen känsla och nytta av yin yoga, lära sig att lyssna till kroppen och sinnet, att stanna upp.

I mitt eget liv har jag många gånger mött människor som påverkat min egen resa. Jag ler igenkännande när jag läser Siddharthas ord: ”My life has been wondrous indeed, so he thought; it has taken wondrous detours.” Det han tänker är inte att allt han upplevt har varit av godo, men även att det onda har något en kan ta lärdom av. För mig är alla de gånger jag har upplevt den stora tröttheten sådana omvägar. Tröttheten som kommer tillbaka när livet tränger sig på, och jag om och om igen undrar om jag någon gång ska få ro.

Så, en del av min roll som yoga-lärare är att bidra till att de jag möter i yoga-salen stannar upp, lyssnar, väntar, avvaktar, känner efter och tar sig tid till återhämtning.

”He learned to pay attention closely with a quiet heart, with patience, and with an open soul devoid of passion, wishes, judgement, and opinions.”
- ur Siddharta av Herman Hesse (2012)

I min roll som yoga-lärare kan jag inte tala om vilken väg de jag möter ska välja eller vilka val de ska göra. Liksom Vasudevas ord:

”But do we – you and I – know what he is called upon to do, what path he is to take, which actions he should perform, and which pains he should endure?”

- ur Siddharta av Herman Hesse (2012)

Att hitta mig själv är svårt, att hitta mig som yogalärare är också en utmaning och är en del av mitt arbete med årets ord - fokus och mod (ja jag lade till ett extra).

Dessa tankar är inte ristade i sten och för mig handlar det också om utveckling. Hur ser jag på mig själv som yogalärare efter detta år? Det blir som ett öppet brev till mig själv. Men också en möjlighet att få utbyta tankar kring rollen som yogalärare. Välkommen med era tankar, funderingar och reflektioner.

Referenser

Hesse, Herman (2012) Siddhartha. Stockholm: Bonnier Pocket.
Lee, Bruce (1971) Liberate yourself from classical karate. Black belt magazine, sept. 1971. Available: http://jkdjoaquinmarcelo.com/entrevistas/liberate.pdf [2020-01-01]
Lee, Bruce (2011) Liberate yourself from classical karate. Black belt magazine. Available: https://blackbeltmag.com/arts/chinese-arts/liberate-yourself-from-classical-karate [2020-01-01]

Sandviken 1 januari 2020

Kategorier: : Yoga