Fyra grundstenar till ett bättre liv: Guide till personlig frihet

I Fyra grundstenar till ett bättre liv skriver Don Miguel Ruiz om fyra grundläggande levnadsregler hämtade från Toltekernas visdom. De fyra levnadsregler kan vid en första anblick ses som självklara och enkla, men när en läser och begrundar det som varje levnadsregel innebär blir det lika självklart att de är allt annat än enkla att applicera i det egna livet.

De fyra grundstenarna utgörs av fyra överenskommelser som du gör med dig själv. Dessa är:

Var sann i ditt tal
Ta ingenting personligt
Ta ingenting för givet
Gör alltid det bästa

Att alltid tala sanning kan ses som en självklarhet, men kan du sanningsenligt säga att du alltid är helt ärlig i ditt tal och då särskilt gentemot dig själv. Det är inget nytt på jorden att det vi säger till andra och till oss själva påverkar, att orden har makt. Jag har under större delen av mitt liv tvivlat på mig själv, ansett att jag inte kan saker och att jag behöver mer och mer kunskap för att kunna säga att detta är något jag kan, jag är bra på detta. Lite som att jag känt och fortfarande känner att jag ljuger om mina färdigheter. Ibland har jag efter ett möte tänkt, sa jag precis att jag skulle göra detta? Att jag ska leverera detta? Tvivlet kan sätta spår och enligt vad Ruiz skriver så är tvivlet och alla andra känslor och uppfattningar något som växt i mig under lång tid. När personer sagt saker till mig, när jag under livet tagit till mig föreställningar om hur jag ska vara eller se ut så använder jag orden och föreställningarna mot mig själv. Men genom att börja se vad dessa ord och föreställningar är kan jag också börja förstå vad orden gör.

Att inte ta något personligt har för mig i livet varit det förhållningssätt som förändrat mig mest. Vid att par avgörande tillfällen i livet har några få personer varit brutalt sanningsenliga med mig. Där och då har det gjort fruktansvärt ont, som om någon kränkt mig och jag har känt mig värdelös och retirerat till det där lilla barnet inom mig. Men då dessa personer, i den brutala sanningen, gjort det på ett respektfullt sätt har jag kunnat ta till mig det som sagts, reflektera över det och i andra ändan kommit ut starkare och mer sanningsenlig mot mig själv. Men ack så många gånger olika personer sagt saker till mig, brutalt ”sanningsenliga” som inte lett till att jag talar sanning mot mig själv eller andra.

Att inte ta något för givet när jag möter en annan person är också ganska livsomvälvande. Att inte ta för givet att jag förstår det som sägs eller det som händer. För genom att jag tar det personligt utgår jag från att det jag känner och upplever är sant, och i stället för att fråga om jag uppfattat rätt tar jag det för givet. Undrar hur många missförstånd som hade kunnat undvikas om jag inte tagit för givet att jag förstår och vet vad den andra personen menade?

Gör alltid ditt bästa, eller good enough som så många sagt till mig. För att good enough är tillräckligt bra för alla andra. Att alltid göra lite mer än vad som krävs. Som att få skrivkramp för att jag behöver ha lite mer kunskap eller att jag behöver skriva på ett visst sätt för att det ska bli bra. Och detta oavsett hur jag mår och vad som händer i livet. Jag tänker att det är många som känner igen sig i detta. Men om jag alltid, såsom Ruiz skriver, gör mitt bästa utifrån mina givna förutsättningar i stunden så gör jag ju verkligen mitt bästa. Jag kan inte göra mer än så. Men ack så svårt det kan vara att leva så. Enligt Ruiz är denna överenskommelse grunden för de tre andra.

Den visdom Ruiz delar med sig från Toltekerna återfinns i många andra visdomstraditioner och religioner, uttryckt på olika sätt vid olika tidpunkter i historien. Vi har alla det fria valet att välja den som tilltalar oss. Det viktiga är att komma ihåg att de alla grundar sig på samma sak, vi är alla ett, vi är en del av universum och vi är alla perfekta precis som vi är.

Fyra grundstenar till ett bättre liv innehåller massor av visdom om hur vi kan förändra våra liv. Den är kort och lättläst. För mig är det ändå något som gnager när det kommer till en del av de exempel Ruiz använder för att illustrera de fyra överenskommelserna och hur vi kan nå dit. Men kanske ligger det i att jag tar vissa exempel personligt och att det är något jag behöver arbeta med. Låt mig få veta hur du ser på boken och de exempel han använder.

I slutet av boken skriver Ruiz:

"Föreställ dig att du älskar dig själv precis som du är. Du älskar din kropp precis som den är och du älskar dina känslor precis så som de är. Du vet att du är perfekt som du är. […] dessa saker är […] allesammans […] helt möjliga!"

Låt oss alla leva just så.

Sandviken 4 december 2022

Kategorier: : Malin tipsar, Reflektioner